Annons:
Etikettsjukdomar-hälsa
Läst 11175 ggr
medde
2011-09-24 14:20

Veterinären har ordet

Dags för ännu en del från veterinär Ylva Trygger på Canis Academy. Denna gång tar hon upp problemet med medfödda hjärtfel som finns oftare i en del raser än andra.

I detta nyhetsbrev tänkte jag återvända till hjärtproblemen. För några nyhetsbrev sedan tog jag upp de allmäna symtom som kan ses hos en hund med hjärtfel, idag tänkte jag ta upp de medfödda hjärtfel vi hittar hos våra hundar.

De medfödda hjärtfelen utgör inte mer än mellan 5-10% av alla hjärtfel. I en svensk undersökning som gjordes på 1990-talet var de tre vanligaste kongentitala (medfödda) hjärtsjukdomarna:

1. Mitralis/tricuspidalisdysplasi 2. Aortastenos 3. Persisterande ductus arteriosus.

Under fosterstadiet innehåller lungorna inte luft utan är mera kompakta och vätskefyllda. Detta medför att blodet inte behöver cirkulera i lungorna för att mättas med syre. Blodet hämtar istället syre från moderns blod i moderkakan. Denna cirkulation mellan foster och moderkaka är specifik för fostret och skiljer sig från cirkulationen hos den födda valpen.

Cavalier_King_Charles_Spaniel.jpgFostret har ett hål i hjärtväggen mellan respektive förmak och kammare. Det betyder att blodet som kommer in i höger sida av hjärtat direkt kan strömma över till vänster sida, utan att passera lungorna och sedan fortsätta ut i kroppen via aorta (stora kroppspulsådern). Likaså finns en förbindelse mellan lungartären och aorta. Lungartären är den artär som går från höger kammare till lungorna. Denna förbindelse gör att en stor del av det blod som strömmar ut i lungartären direkt kan slussas till aorta och vidare ut i det stora kretsloppet utan att passera lungorna. Denna förbindelse är några centimeter lång och kallas ductus arteriosus. Dessa två beskrivna olikheter mellan foster och den födda valpen har alltså liknande betydelse och funktion för cirkulationen hos det ofödda fostret.

Det förekommer flera olika typer av klaffdefekter och en av de vanligaste kallas hjärtklaffdysplasi. Dysplasi innebär en felaktig form och funktion, i detta fall en felaktig utveckling av hjärtklaffarna. Dessa är missbildade från födseln och fungerar inte effektivt genom att de inte sluter tätt mot varandra. Detta kan gälla klaffarna i vänster hjärthalva, det vill säga mitralisklaffarna, eller klaffarna i höger hjärthalva, det vill säga tricuspidalisklaffarna.

När klaffarna läcker kan en del av blodet strömma i fel riktning, vilket ger en ineffektiv hjärtfunktion. Klaffel av detta slag ger upphov till blåsljud. I regel är defekten inte större än att hunden kan leva ett normalt liv, men kan blir tröttare än normalt under arbete. Vid dysplasi som påverkar hjärtats arbete mera, kan höger- eller vänstersidig hjärtsvikt uppkomma. Kirurgisk behandling är inte möjlig, utan i dessa fall kan understödjande medicinsk behandling ge en viss hjälp.

MP900405030.JPGNär det gäller aortastenos så är det aorta som är förträngd där den lämnar vänster kammare. Missbildningen ses oftare hos Boxer, Golden Retriever, Rottweiler, Schäfer och New Foundland. Förträngningen innebär ett större arbete för vänster kammare att pumpa ut blodet i det stora kretsloppet. Detta kan ge symtom från vänster kammarmuskulatur, som blir förstorad och får sämre genomblödning. Det kan leda till syrebrist i kammarmuskulaturen.

En missbildning är Persisterande ductus arteriosus, vilket förkortas PDA. Den innebär att kärlet ductus arteriosus (se ovan) inte sluts på ett normalt sätt efter födelsen utan kvarstår som ett öppet kärl där blod kan flyta. Kärlet utgår från den stora lungartären, ungefär där denna grenar upp sig till höger och vänster lungartär, och vidare till aortabågen. Tillståndet tillhör en av de vanligaste medfödda hjärtsjukdomarna och är något vanligare hos tikar än hos hanhundar. Hundar av vissa raser löper en större risk än andra att drabbas av detta. Till dessa raser hör pudel, yorkshire terrier, collies och colliekorsningar, schäfer och cavaljer king charles spaniel.

Så gott som alla medfödda hjärtfel kan upptäckas vid besiktning av valpar som är 8-12 veckor gamla. Det är viktigt att det är tyst i rummet runtomkring veterinären vid undersökningen. Veterinären ska flytta stetoskopet och lyssna på flera olika ställen, både på hundens högra och vänstra sida. Det finns tyvärr en del hjärtfel som inte behöver ge blåsljud som kan höras vid en valpbesiktning. Bland annat kan aortastenos vara svårt att upptäcka om den är lindrig och bara ger svaga, svårupptäckta blåsljud. Blåsljuden brukar dock tillta i intensitet när valpen blir äldre. Även mitraslisdysplasi utvecklas under uppväxttiden och kan höras tydligare ju äldre hunden blir. Ovanliga fall av PDA och hjärtsvikt som beror på en infektion, till exempel parvovirusinfektion, behöver heller inte ge upphov blåsljud.

Ibland vid besiktning av en valp så hör man som veterinär ett blåsljud. Det kan vara en helt normal upptäckt. Det finns något som kallas fysiologiskt blåsljud som kan dyka upp på unga individer eller individer som är väldigt vältränade. Om ett blåsljud hittas på en valp som inte är en "stenosras" så kan man ha is i magen och avvakta en månad och sedan lyssna igen. Har man tur kan blåsljudet växt bort. Däremot bör man fortsätta med en ultraljudundersökning om blåsljudet hörs på en hundras som oftare drabbas av medfödda hjärtsjukdomar.

Gå ut och njuta av hösten, motionera era hjärtan och samla på er lite mer D-vitamin innan vintern är över oss! Och har ni några funderingar eller synpunkter eller önskemål är ni varmt välkomna att maila mig!

Med vänlig hälsning

Ylva Trygger

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Annons:
Ria74
2011-09-24 16:36
#1

Intressant, har en bekant som hade en hund med hjärtfel.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

medde
2011-09-24 17:52
#2

Jag har tyvärr haft en hund som dog i hjärtfel, inget kul alls,,

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Upp till toppen
Annons: