Jag stannar varje gång min hund drar. Så fort han släpper efter på kopplet och tittar på mig går jag framåt igen. O så håller vi på. Det tar ett tag för hunden att förstå vad man vill men Emil går såå mycket bättre nu än förr och lyssnar bättre på mig. Sen har ja även kommandot "sakta" när ja vill att han ska sakta ner och gå bredvid mig. Att kunna "gå i koppel" och "gå fot" är olika saker :)

Jag har haft precis samma problem med min 2-åriga Danny. Det som gjorde mej att inte tappa hoppet av promenader va min kompis som tränade med honom och visade mej ett knep som fungerade på Danny. 

Det va:

När han drog i kopplet så vände jag direkt och gick åt andra hållet. Jag gav inga tecken eller något litet ryck i kopplet utan jag vände och gick bakåt tills han följde med mej bredvid och då vände jag igen. Och fortsatte min promenad. Det tar tid med det va värt det. =) 
Då lärde sej Danny att hålla koll på mej och det gjorde att han inte kom ihåg att dra. Sedan lärde jag honom "Inte dra" Och idag går det mycket bättre med promenaderna.=)

Om du vill prova mitt tips så rekommenderar jag att börja på en fotbollsplan eller något liknande. och ge honom Godis när han är duktig så han vet att när han håller koll på dej och inte drar så får han beröm. 🙂

jag har också kört de knepet som knutte-love gjort. De funkar! men de tar olika lång tid på hur hunden ska lära sig det. Så gör så varje promenad hela tiden i veckor och månader! så han förstår vad du vill! va envis också annars vinner din cocker och de vill man inte

Tack för tipsen! Ska verkligen prova och se om det blir bättre :)

Usch, koppelgående är min och Lotus lille mardröm här. Som tur är har vi i alla fall kommit en bit på väg. Mitt största och bästa råd är att du bara ska gå när du verkligen orkar det! Låt helst bli att träna om du har en dålig dag eller bara är allmänt irriterad, för det är inte så bra om det går ut över hunden. Själv blir jag lätt irriterad över saker och ting och då måste jag ofta verkligen tänka efter att jag ska sluta ställa krav på hunden om jag inte kan följa upp dem på ett trevligt och schysst sätt. Annars blir promenaden bara jobbig. 

Vår nuvarande metod är att vi går i kopplet, när Lotus drar stannar jag. Tittar han sedan bakåt på mig så får han en belöning (duktig vovve som uppmärksammar matte) och så fortsätter vi gå. Är han för låst så väntar jag antingen ut honom, funkar inte det säger jag namnet och funkar inte det petar jag honom lätt på ryggen eller ljumsken. Han får sedan alltid en belöning när han tittar på mig. När han börjar fatta metoden och oftast gör rätt kommer vi successivt dra ner på belöningarna och sluta belöna varje gång. Målet är att han på slutet ska gå på vänster sida utan att dra och utan att vara beroende av belöningar för att gå fint. Vi får väl se hur det går ;)

Den här metoden har jag förresten fått från vår allmänlydnadskurs.

Vi har innan den här metoden haft kanske 3-4 andra, vissa rätt bra, andra mindre bra. Om du vill kan jag berätta lite om dem, det finns verkligen många olika sätt för att träna in en sak ;).

En annan grej är också att det här tar tid! Som lisinda sa tar det säkert olika tid för olika personer, med du får räkna med att det kan ta en bra stund innan du har en fint gående cocker. Vi har själva snart hållt på i 4 månader, och Lotus går fortfarande inte rätt ;). Då har vi tränat nästan varje dag.

Stort lycka till! Uppdatera gärna och berätta om hur det går! Glöm inte att jämföra om din hund har blivit bättre sen ni först började, för att få känna lite lycka över era framsteg :).

På tal om koppelträning är det dags för mig att ge mig ut och träna nu ;)

Min hund på 7 månader är likadan som din TS. Har testat allt, men inget verkar fungera. Men får bara fortsätta antar jag och hoppas på det bästa!

#7 jag fick ett gott råd av en kompis tidigare ifrån ett Hunddagis. Hon har också haft en cocker tidigare. Jag berättade att jag inte visste vad jag skulle göra med Danny och hans koppel problem. Och då berättade hon att cockrar vart lugnare med tiden. Mellan 1-2 år så kommer dem landa med alla fyra tassarna på jorden. Innan va det så gott som omöjligt att träna drm. Dme va i sin egen värld och lyssnade inte. Men när dem passerat 1-2års ålder så lugnar dem ner sej och blir helt plötsligt annorlunda. Och det stämde. Danny va helt omöjlig det första året. Han gjorde det som han tyckte va roligt. Och sket i det som va tråkigt. Men när han vart ett år så vart det en annan hund. Det gick t.ex att träna honom som en hund. Alltså även det han inte tyckte om. Och tillslut kunde han även vara lös utan att sticka efter en katt eller ett spår. :) så stå ut dem sista månaderna och hoppas att din hund lugnar ner sej runt ett år. :)

#8 Hoppas att det passar in på min Lotus med, även fast han är ganska duktig på tråkiga saker med :)

Bella var likadan när hon var unghund. Hon drog konstant och det kvittade vad jag gjorde. Sen när hon blev en 3-4 år var det precis som hon hade lärt sig hur fort jag gick och numera drar hon ytterst sällan.

Men hur gör man med motionen innan dess då? Hur ska man kunna klara av jogging- och springturer om det är jobbigt att bara gå en normal kort promenad?

Får man inte bukt med dragande på annat vis så finns det en sele som heter Halti Classic som har ett fäste fram på selen som gör att då hunden börjar dra så blir den tvungen att svänga åt det håll man har kopplet. Nu är detta ingen lösning. Men om man inte får bukt med problemet så är detta ett ställe att börja.

Ju mera hunden drar (alltså ju längre tid) så desstu svårare är det att träna bort det beteendet. Då rekommenderar jag att om man inte får bukt på annat vis så börja med selen, beröm när hunden går "rätt", då sänder man rätt signaler åt hunden och hunden börjar förstå vad vi menar. Då hunden har snajjat att man inte drar då kan man börja plocka bort selen.

Selen är helt harmlös (alltså den skadar inte hunden på något vis) Kan jämföras med en vanlig sele, ända skillnaden är att hunden inte kan dra!

#9 ja hoppas det. Det beror nog på individ, hur mkt dem vill göra. ;) och hur intresserad dem är av det tråkigare. ;) #12 själv använder jag för tillfället en VGW sele, jag va helt emot dem selarna ifrån början. Men nu är jag på en praktik i Gävle ca 2,5mil ifrån mej och insåg att dem hjälpte mer än vad jag trodde. :) och nu är Danny en ängel. VGW selen gör så att hunden inte får lika mycket styrka framåt när den drar. Så jag tycker det går enklare att träna Danny med den än en vanlig sele/koppel. :)

Jag använder också ett VGW-sele på Enzo och det har funkat kanon. Ser inget problem med att använda detta, då han har blivit lugnare och går jättefint bredvid mig med slakt koppel numera. Man fäster kopplet framme vid bröstbenet och effekten blir då att om man han drar, så dras selet om vid armhålorna och han måste vända sig. Det verkar inte vara obehagligt för honom, han blev mest paff de första gångerna :) Till skillnad från halsband som drar mot strupen (det låter ju så obehagligt) eller ett vanligt sele där man fäster på ryggen, då effekten blir dragkamp mellan hund och matte/husse, frustration och en hund som inte fattar så mycket. Enzo är iallafall lugnare nu och därigenom så har jag fått en lösning med hjälp av selet. Det krävs ju fortfarande träning (stanna när han blir för het, få kontakt osv). Men för oss så har det underlättat något enormt.