Har tyvärr erfarenhet av det. 
Förlorade min älskling för flera år sedan i bukcancer, det gick ej att behandla så han fick somna in. 
För ca 3 år sedan fick min fästmans mamma reda på att en av hennes dalmatiner har juvercancer, veterinären sa att hon nog bara hade några månader kvar att leva. Dom opererade bort juvren på ena sidan.
Idag lever hon än, men cancern har spridit sig mer. Dock är det ingenting hon lider av, inget vad man märker, men skulle tippa på att det tyvärr är hennes tur att bli en ängel snart.. 🌺

Som tur är så har jag sluppit cancer på hundarna. =) Men en kompis till familjen, hennes hund fick somna in i somras och orsaken va cancer. Vet dock inte vilken.

Min lilla älskling fick cancer i hela kroppen och dog för ca ett år sen. Det började i juvren (halva), men det försvann när vi opererade henne för några år sen. Men plötsligt en dag syntes en liten millimeter stor prick bredvid nosen på henne. Detta dödade henne till slut. Det spreds via lymforna, och hon hade mycket svårt att äta på slutet. Jag lyckades ge henne några extra månader, trots att veterinären ville avliva direkt när den började växa. Jag såg på henne att hon inte led av det, och hon var väldigt lycklig. Men en dag såg jag hur ledsen hon var. Den dagen tog jag beslutet att låta henne somna in. Vid det här laget hade hon även fått det i huden. Hela familjen samlades. Det var hemskt. Men jag visste ju att det var rätt. Kändes bra att hon berättade när det var dags. (Hon var ju ingen spaniel, men det har ju ingen betydelse. Känslorna och upplevelserna var detsamma.)

Cancer är en (ursäkta språket alla) för j**vlig sjuldom, både hos hundar och människor (förståss även andra djur). Har tyvärr heller inga goda erfarenheter av detta. Min första egna hund fick vi ta bort pga tumör. Den växte explosivt och gick inte att operera bort. Många vänners hundar har också drabbats och endast en av de har överlevt, detta mest då det upptäcktes i ett så tidigt skede att det inte hade hunnit börja spridas.