Jag har hört liknande om röda hundar. Men jag är faktiskt osäker.

Jag tror inte det beror på färgen, utan mer på anlag och gener… Det är viktigt att kolla upp föräldrar och stamtavla innan man köper!

Själv har jag två röda cockrar som är helt underbara Min uppfödare har flera stycken och där finns ingen aggressivitet!

Jag håller med Kapten Haddock i detta. Anlagen spelar nog mer roll än just färgen på om cockern är aggressiv.

Har träffat flera röda cockrar som är hur goa som helst

Instämmer med de andra.

Däremot har jag hört att den röda cocker har lite mer "go" och "will to please" än övriga. Men jag har inte märkt någon skillnad mellan färgerna där heller.

Aggressiviteten kommer nog till största delen av Uppfostran och genom arv. Men av alla de cockrar jag har träffat genom åren är det nog tyvärr största delen enfärgade som har visat tendenser att vara aggressiva. Nu skyller jag inte det enbart på färgen utan största felet ligger väl i aveln.
För att ännu poängtera så finns det MÅNGA enfärgade som har helt underbart lynne och det finns även brokiga som har taskigt lynne. Men i överlag så tycker jag att de enfärgade tenderar vara aggressivare än de brokiga (nu gäller detta ju då enbart engelska cockerna, amerikanska vågar jag inte alls uttala mej om då rasen är inte inom mitt "område")

#5 Finns ju inte lika många färger inom amrisarna så tror att det är annurlunda.

På vilket sätt menas det aggressiv här?

Har bara hört att dom kan ha lättare till att bli agressiva och jag har blivit rekomenderad att inte skaffa röd/enfärgad cocker, vilket jag tycker låter väldigt konstigt.

#7 Jag menar med aggressivitet att hunden är sur eller morrar / beter sej hotfullt mot andra (människor, hundar eller andra djur).

#8 Tror inte det är någon fara att skaffa enfärgat men ett råd är ju att träffa föräldrarna eller på något vis kolla upp linjen av aveln så då får man ganska snabbt reda på hur det är =)

Lillen kan vara sur o morra när han ska torka tassarna och häromdan blev han arg när jag skulle ta en tuggpinne från honom…annars är han väldigt snäll…får bara hoppas det inte blir värre…

Nästa hund blir ev en eng cocker men jag ska inte ha en röd. Dem är fina så vet inte varför jag inte vill ha en röd. Min kompis har en röd cocker och hon är typ hyper hela tiden även om dem tränar mycket. Har läst någonstans att enfärgade har dessutom mer energi än flerfärgade. Det kan väl inte stämma?

Som jag skrev tidigare så tror jag det beror mycket på anlag och gener… Mina två röda är det fullt ös på ute och riktiga soffliggare inne Oavsett så behöver en cocker en fast hand, man blir lätt lurad av deras söta utseende. Min svarta cocker var betydligt vassare än de röda.

Oavsett vilken färg du väljer så tycker jag inte du ska stirra dej blind på färgerna utan kolla noga upp stamtavla och uppfödare, lycka till, en go cocker är det bästa som finns!

#12 Självklart gör jag inte det men ändå. Det är ju lite skillnad på hur mycket Pälsvård det är på färgerna. Någon som känner till kennel Cockett. Känner några som har hundar därifrån och alla verkar jättenöjda och ägaren verkar himla trevlig hon med.

BamBam är röd men en riktig mes i de flesta sammanhang. Han kan skälla på katterna ibland när han tror att de är ute efter hans boll, sko eller socka… Han är väl som hundar är mest tror jag, dvs varken mer eller mindre aggressiv än andra. Däremot är han lite blyg för främmande människor och hundar.

Lillen blir mer och mer aggressiv mot andra hanhundar…detta har börjat för ca 1 mån sedan och när jag sa ifrån så högg han mig på skorna..jag får ringa en hundtränare :(

#15 Vad tråkigt! Hur gammal är Lillen? Kan han vara könsmogen så han utmanar andra hanhundar? Kastrering kan annars lösa en del sådana problem.

Min tik gillar inte andra hundar alls heller. Hon skäller och beter sig allmänt odrägligt när hon kommer för nära. Jag har försökt träna bort det, men har tillslut insett att hon kommer aldrig att gilla andra hundar något vidare. Jag brukar undvika att möta hundar för nära, på lite håll går det däremot bra.

Han blir 2 år i slutet av januari så det är väl något sådant att han vill utmana…det är inte så att han flyger på andra hanhundar…ja håller det i sig så får man undvika andra hanhundar…Har också haft tikar innan bl a en röd cockertik hon gillade heller inte andra hundar annars var hon hur snäll som helst…

På jobbet (hunddagis) hade vi en röd Eng. Cocker som inte gick att lita på för fem öre…
Han högg utan förvarning. :/
Läste lite på nätet då jag också hört talas om att röda Cockers är mer aggro än andra och hittade då att det inte bara gäller de röda utan som ni andra skrivit, de enfärgade.
I en text jag hittade stod det även att en röd Cocker-hane inte är lämpad för småbarnsfamiljer pga just den här risken (hunden på dagis var just en röd cocker-hane).
Hur mycket som är helt sant vet jag inte då det verkar vara "hum" om hur saker styrs och inte helt kartlagt exakt hur detta fungerar…

http://en.wikipedia.org/wiki/Rage_syndrome

"The dog will suddenly act aggressively to anyone nearby, but minutes later will be calm and normal. It does not seem to remember or realise what has taken place and may act immediately friendly to the person(s) that it previously attacked. Attacks such as these have not stopped with training because it is a problem that the dog seemingly cannot consciously control. The attack will happen without apparent cause."

#18

Hur var den hunden hemma? Var han stressad på hunddagiset? Berätta gärna mer…

#19

Hemma var hunden väldigt dominant och hade till viss del samma syndrom som på dagis.
Den bet familjen i konstiga situationer (som på dagis) och barnen var rädda för den och vägrade gå ut med den.
På dagis var han inte stressad utan en av våra lugna hundar…
Vilket gjorde det hela så konstigt!

#20

Jo…vet du hur gammal hunden var när han började detta? Min hund Lillen har ju vissa tendenser till dominans och vill veta om det brukar bli värre o värre…Lillen är snart 2 år.

#21
Jag tror att han var 3-4 år när han fick sluta på dagis för att vi inte kunde ha det sådär längre…
Har inte hört av dem sen han slutade förra året tyvärr!

#22

Ok…Lillen har iaf inte bitit någon helt oprovocerat så jag hoppas det förblir så..

Vi har också en röd cockerhane. Han blir 2 år i februari. Han kan bli väldigt bitsk i vissa situationer. Om han tar något han inte får ha och vi ska ta det ifrån honom tex. Känns ganska jobbigt! Men han bits ju inte oprovocerat. Sen tycker jag att han drar så fruktansvärt i kopplet också….. å, inte får jag tyst på honom när han skäller om det kommer någon å knackar på dörren….

Men i övrigt så är han en jättego hund!

Det är min första hund så jag har inget att jämföra med.

#24 Jag har en liver roan-tjej som uppför sig lite som din hane. Det är inga problem att ta saker för henne. Men kommer fötterna för nära så blir det ett fasligt liv.

Samma om det knackar på dörren, jag har väldigt svårt att få tyst på henne. Envis är hon till tusen med så de tar en stund innan hon inser att det inte är något hon behöver skälla på.

# 23 Astell hur har det gått med din hund?

Vår fortsätter med sitt beteénde å ibland vet jag inte vad jag ska ta mej till. Speciellt när det gäller "bit-biten". Senast i morse högg han den stora tösen i handen….. förra veckan var det den lilla tösen…. Det som hände imorse vet jag inte riktigt hur det gick till, men lilltösen skulle ta ifrån honom ett plåster han fått tag i.

Å, han naffsar inte… utan bits så att det går hål ibland.

Gammal tråd, men känner att jag vill ta upp den igen.

För vi har fortfarande problem med vår hund och för en vecka sedan var jag helt säker på att vi skulle bli tvugna att avliva honom…..

Han blev helt galen å gick till attack mot min stora tös, och när jag skulle få tag i honom så att han skulle lugna sej bet han mej i handen. Två dagar senare skulle jag böja mej ner å hjälpa honom att ta bort snö på tassen då blev han helgalen igen och bet mej en gång till i handen! Jag blev helt förtvivlad å ringde hem till vår veterinär…. Hans kommentar var att tyvärr så är just cocker över-representerade när det gäller sådant beteende. Å, så sa han att jag fick ringa dagen därpå och boka en tid.

Klarade inte av att ringa dagen därpå….. utan kontaktade min instruktör från hundkursen. Hon tyckte att jag skulle gå till en duktig veterinär i Älmhult till att börja med. Jag var där i torsdags, och det är inte några fysiska fel på honom.

Däremot sa veterinären att problemet är att Hunden tagit över och tror att det är han som bestämmer. Jag har helt enkelt varit för vek/mesig…. i min Uppfostran. Cocker är inte en bra första hund….. Så nu måste jag tuffa till mej å få honom att inse att det inte är han som bestämmer… I övrigt är han ju väldigt osäker och rädd.

Jag är beredd att göra allt jag kan för att få fason på honom, för trots allt älskar jag ju denna fyrbenta varelse!

Lucifer  Låter som att den hunden ni hade på dagiset hade en hel del gemensamt med min röda hanne…..

Hur har det gått för er andra?

Ojdå, hoppas det löser sej för er!

Cockern kräver nog om du säger en fast hand och det låter nog som om den andra veterinären har rätt. Tänk på att det finns många hjälpmedel tills ni får bukt på problemen.

Meddela gärna hur det går för er i träningen, om det är något som du/ni är osäkra på hur ni ska göra eller dylikt! Önskar er ett riktigt stort lycka till! Med rätt intställning är det mesta möjligt!

En hund som är rädd och osäker ska man inte vara hård mot, eftersom det blir värre. Har man en osäker hund måste man bygga upp självförtroendet på hunden och få honom/henne att känna sig trygg.

Bland röda cockrar förekommer Rage mer än hos andra färger, det är en sorts epelespsi som yttrar sig genom att hunden får aggressiva utbrott. Min goda vän och granne hade sin cocker i ca 2 år innan de fick ta bort honom. Han kunde plötsligt och oprovocerat flyga på människor och hugga hej vilt.

Veterinären sa att det finns inget att göra mot detta utan de fick ta bort honom till slut.

Har googlat på Rage, men hittade inget om  det.

När Bella var ung så var hon otroligt bestämd och kunde både morra och bita om man gjorde nåt som hon inte gillade. Klippa naglar var en riktig utmaning, kolla öron och klippa pälsen var inte heller något som gick alls.

Det blev mer eller mindre kamp om allting. När jag var hos veterinären för vaccination så passade jag på att fråga om råd. Han sa då att jag skulle tvinga henne ett par gånger så hon såg att det faktiskt inte var farligt att låta någon annan bestämma. Jag tvivlade starkt på att det skulle fungera, men jag testade. På med handskar för att slippa bli biten så hårt och sen fick de bära eller brista.

Till min förvåning så funkade de faktiskt för oss. Numera har hon inga problem med något av det.

#27 Hur hårt biter han er? Blir det märken? Blöder? Hur reagerar du/ni när det händer?

#31 Han biter hårt. Så det går hål.

När man ska kamma å klippa osv biter han aldrig hårt, då markerar han bara genom att nafsa. Sätter jag upp honom på ett bord bits han inte alls.

#32 Förstår att det är jättejobbigt för er. Bella bet aldrig så det gick hål, hon mer markerade.

Hur är han annars i lynnet? Är han gosig och kelig eller är han en mer reserverad hund?

Han är gosig och kelig, men som det är nu går aldrig flickorna fram till honom å börjar kela, utan han får komma till dom. Jag kan gå fram till honom utan fara. Det är när dom gått fram till honom för att kela som han har fått "damp" som ungarna kallar det.. å börjar bitas å morra.

http://www.honeywaters.se/Om%20Cockern.htm

Läs längre ner på sidan under bettendeyttringar, där står om rage

Jag har en röd cocker på 3 år och hon är inte alls aggressiv. Hon kan skälla men det är för att berätta/tala om att någon kommer. Bara man tar han om dom som vilken hund som helst och mötet andra hundar, borde det inte vara några problem. Det ända man får tänka över är att dom fäller mycket och kan vara envisa.

Här går det åt rätt håll nu! En enda gång sedan vi var hos veterinären har Ludde försökt gå till attack. Då tog vi fram kompostgallret å höll det mellan oss och honom, sen stod vi och bröstade upp oss och bara stirrade argt på honom. Först blängde han tillbaks en stund, sen började han liksom skruva på sej å nosa lite i sin päls. Jag känner själv att jag är mycket mer bestämd nu, och det fungerar!

Känns så bra, för ärligt talat var jag helt inne på att avliva honom då i Januari…..

Vi aktiverar honom mer, han får alltid springa minst en omgång med löplinan per dag. Går på Drop in "Gå fint i koppel" och har tänkt prova "Rally-lydnad" också. På Drop in kursen i torsdags kunde han tom gå ihop med 2 andra hundar å nosa å hälsa utan att det var nån fara. (Jag är alltid så rädd att han ska bitas…) Nu var detta två tikar som löpte, och instruktören sa att jag inte behövde vara det minsta orolig för att han skulle bita dom… men dom luktade väldans gott….tyckte han.

Bra att det verkar gå åt rätt håll. Hoppas det fortsätter gå åt rätt håll. Ni är ju iaf på rätt spår nu!

#37 Så roligt att det går bra. Man vill ju helst lösa problem utan att ta till det mest drastiska.

Det är en myt och kommer från att det var en hane som för många år sedan användes väldigt mycket i avel och det kom senare fram att han hade RAGE, alltså kunde gå från mysig-aggressiv på 2 sekunder, utan någon som helst anledning. Kan inte förklara riktigt vad det är men typ så är det iaf vad jag fattat. Denna hane användes iaf väldigt mycket och han var röd. Eftersom rage är ärftligt så fick många av hans avkommor även det syndromet men han tog bort från avel när det upptäcktes. Många uppfödare som haft uppfödning länge vet om detta och det är en uppfödare som berättat det för mig. 

Förr parades bara enfärgade med enfärgade osv så därför säger folk ofta fortfarande att röda cockrar är aggressiva vilket inte stämmer alls längre. Men det stämmer inte längre nej. Nu blandar man även de flesta färger och min cocker som är black and tan har också rött i sig men är hur trevlig som helst mot alla. Att hon vaktar ätbara saker har inget med det att göra utan enbart med förtroende att göra. 

Skillnaden mellan färgerna är nog endast pälsen, röda pälsar är enklare och dom har inte lika mycket ull. Svarta pälsar brukar vara jobbigast med mest ull som inte släpper så lätt. 

Hoppas ni förstår min förklaring :)

Jomen, precis. Rage är en sjukdom som är som ett epilepsi-anfall, dvs hunden är inte medveten om vad han/hon gör under den tid anfallet pågår. Att hunden skäller eller nafsar efter andra hundar eller barn har m.a.o. inget med rage-syndromet att göra. Inte heller att den vaktar saker eller uppvisar annan aggressivitet. 

Sånt har mer med personlighet och kanske dålig Uppfostran att göra.

Oj, så röda har enklare päls…. då är jag glad att Ludde är röd, för jag tycker att hans päls blir hur tovig å svårskött som helst…. har fullt sjå med den.

#40 Mjae, inte kan man säga att röda har lättare päls, det är nog individuellt det också. Har själv haft en röd en som krävde fler gånger mera Pälsvård än vad mina nuvarande brokiga cockrar kräver! Pälsanlaget ärver hundarna från bl.a sina föräldrar och bakåt.

Sedan ang. om det är en myt så kan ju inte händelseförloppet ha hänt heller att det är en hane som använts osv. 

Jag tvivlar inte på att det kan ha startat från en "dålig" hane, men problemet kommer nog från flera än en.

Det är det jag vet iaf, jag kan inte garantera att det är helt sant men vad jag fick till mig så användes den hanen till många parningar. Om det är flera som används eller inte vet jag inte. Men eftersom det är ärftligt så kan det ju vara så att hans avkommor sen också har används till avel och det sen gått vidare även den vägen.

Gammal tråd, men jag vill bara tala om att vår Ludde är en helt annan hund nu! Jag har blivit mer bestämd och tydlig, och han har helt slutat upp med att morra å bitas. Gissa om jag är glad att jag inte lät avliva honom! Är så tacksam för hjälpen jag fick av min instruktör och veterinären i Älmhult!

#45 vad skönt att det har gått bra för Ludde och er och att de sluta lyckligt :)

#45 Vad underbart att höra ❤️

#45 Det är riktigt roligt att höra att det går bra för er =)

#45 Det är just sånt som lyfter alla andras vardag med, som ger en tro och hopp inför framtiden när det är som tuffast. Väldigt väldigt roligt att höra att det gick bra för er!