Utseendemässigt är det ju en hel del skillnader mellan amerikansk och engelsk cockerspaniel.

Den amerikanska har ju t.ex kortare nos och längre päls. Den är i regel något mindre också.

Till lynnet är den engelska cockern glad, livlig, vill alltid vara med, och envis till den milda grad.

Jag har aldrig haft en envisare hund än min cocker. Innan henne hade jag en blandras med berner sennen, schäfer och border collie. Hon var inte alls lika envis och viljestark som denna lilla damen är.

Hur den amerikanska är vet jag inte riktigt, men vi har ju några här på forumet som har amerikanska cockers som säkert kan svara på den frågan.

Hälsomässigt så tycker jag att cockern är en frisk hund, det enda problemet jag har haft är att hon lätt får öroninflammationer eftersom öronen är tunga, långa och väldigt håriga.

Förresten välkommen hit

#1/2 Tack för bra svar och välkomnandet Då vet jag iallafall hur jag ska se om det är en engelsk eller amerikansk cocker jag möter i fortsättningen

Är också nyfiken på vilken av dem som är vanligast här i Sverige?

Med risk för att ha helt fel så tror jag att den engelska cockern är vanligast.

Men som sagt, jag kan ha helt fel. Någon annan härinne har kanske bättre koll på det än jag.

Det registreras mera engelska cockers än amerikanska så då borde ju enligt mej den engelska vara mera vanlig =).

Största skillnaden mellan den engelska och amerikanska är nog utseendet,

Lynnesmässigt så är de ganska lika, dock har jag upplevt att den engelska kanske kräver lite mera aktivering än den amerikanska.

Hälsan är också ganska lika på dem, dock har den amerikanska iaf i Finland mycket mera problem med ögonsjukdomar än vad den engelska har.

Envisheten finns lika mycket i båda varianterna. Jag har under min tid som aktiv skolare aldrig sett så envisa hundar som cockrar =). Men det är ju endel av deras charm. Sedan beroende på vad man gör med sin hund kan det ju vara till en fördel.

Hos oss föll valet på den engelska för att vi ville ha en all-aroundhund som sambon kan ta till skogs för endera spårning eller fågeljakt. Jag ville ha en som man kan åka på utställningar med,  träna agility, lydnad osv med. Valet föll då väldigt snabbt på cockern och den engelska mest för att pälsen är så mycket mera lätthanterlig än på den amerikanska samt så skogsdelen vägde väldigt tungt för vår del.

mamma har en amris, och han är lugn som en filbunke & ligger mest & njuter av livet (så länge inte brevbäraren kommer förbi med post)

och är en glad liten skit, men som tyvärr har haft en del problem med hälsan i form av kronisk Öroninflammation, starr & ryggproblem..

problem med öron & ögon är det enda jag vet som är så pass vanligt på amrisar om man jämför med engelska cockers

Jag har tre amrisar och av dom så är det en som har lite öronproblem. Då hon har så trånga örongångar.. Men dom andra två är det inget problem alls,

Min engelska cocker har problem med öronen. Hon får lätt svamp eftersom hon har så trånga ögongångar.

#8 Välkommen hit. Vilken söt vovve