Känner ingen som är så pass hundrädd. Har en kompis som är lite hundrädd, när hon kommer till oss ser jag bara till att hundarna hälsar på henne och sen låter henne vara. 
Om jag möter någon hundrädd när jag är ute och går så kopplar jag hundarna (har de oftast lösa) och sätter dom ner, och låter personen gå förbi.

Jag brukar med se till så att Bella är kopplad och att jag har henne nära mig så personen som är rädd inte behöver komma i kontakt med henne om vi är ute och går.

När de kommer någon hem till mig så är de genast svårare. Bella är enormt social och vill gärna vara med hela tiden. Är de någon som är bara lite rädd så brukar de funka med att hon får hälsa lugnt och fint och sen får hon ett ben så hon går och lägger sig.

Men med denna person så är det svårt. Stänger jag in min hund så slutar de oftast med att hon står och skäller vid dörren för hon vill ut. Vilket medför att denna person får ännu mer panik och tror att hunden kommer att bryta sig ut genom dörren.

Känner ingen såpass hundrädd. Har dock ett syskonbarn som tidigare var lite rädd för stora hundar. Då fick hon sitta i mitt knä och klappa hunden på ryggen så hon slapp få hunden "i ansiktet" så att säga.

Jag är alltid noga med att hundarna inte får hoppa på andra, oavsett om de är hundrädda eller inte. Främst för att en del tror att hundar automatiskt är arga eller dylikt om de hoppar och skäller. Dessutom behöver de inte hälsa på alla, då tror de att alla vill ha puss och gos

När vi är ute och går kommenderar jag "stanna" och "sitt". Han är inte så intresserad av människor ute om jag inte är det, dvs om det inte är någon jag känner eller så.

Annars känner jag inten som är direkt hundrädd så jag vet faktiskt inte. Om hon är så rädd vet jag inte riktigt vad jag skulle göra. Att stänga in Chili i ett annat rum känns inte som ett alternativ. Han skulle bara sitta och "gråta" och vara olycklig.