Hej!

Jag älskar arbetsviljan, glädjen och farten ..listan kan bli lång ;)

Roy är min första cocker och jag bara älskar rasen ..så det blir en till :)…Nu är jag själv väldigt aktiv så rasen passar mig perfekt …ikväll blir tävlingslydnadskurs :) :)

//Tess och Roy

Jag älskar att cockern gärna vill jobba, att den i princip alltid är en glad hund och att den är så lättlärd.

Det enda jag möjligen skulle vilja ändra på är den jobbiga pälsen.

Deras underbara utseende, personligheter och man kan göra så himla mycket med dem:)

Jag älskar deras lynne, just det att de är så positiva till det mesta! Sedan så älskar jag deras envishet som många gånger kommer till nytta speciellt i spårskogen eller i jakten! Men tyvärr kan även envisheten många gånger också vara till förtret!

Jag älskar också cockern…men deras (iaf min) vaktbehov hade jag gärna bytt ut 

Spaniel! Jag har alltid gillat spanielraserna (pudelägare som jag varit länge).

Tyvärr… tycker jag standardvarianterna av spaniel (springer och cocker) har  blivit lite *tråkiga*, deras jaktegenskaper avlas bort allt mer, få uppfödare och ägare använder standardvarianterna till vad de en gång var avlade för - stötande fågelhund. Jag tror nämligen att det är just de egenskaperna, att jaga med sin förare, will to please, som gjort spanieln så populär. Som gör att spanieln så gärna arbetar med andra *grenar* med.

Så… när jag fick upp ögonen på jaktvarianterna blev jag jätteglad och började planera för nästa valp…. som 2009 landade hemma hos oss, i form av en jaktcocker.

Än är det inte dags för en ny fyrbent kamrat men när den dagen kommer… funderar jag starkt på en jaktspringer

Det jag gillar hos jaktvarianterna är just att de är avlade på sina jaktliga egenskaper. Utseendet dvs pälsmängd och utställningsmeriter har inte styrt aveln utan just de jaktliga egenskaperna. En bra jakthund kräver en bra kropp så självklart är anatomin viktig.

i och med att de är avlade på sina jaktliga egenskaper så blir de väldigt samarbetsvilliga, arbetar gärna så de trivs bäst med att få göra något och inte ligga och peta navelludd dagarna i ända. Får de arbeta/träna med något är de helt underbara *sällskapshundar*.
Spanieljakten är himla rolig träning, så fantastiskt att se spanieln i sitt rätta element.

//Lena

Alltid glad är det jag gillar mest. Dessutom kan dem ju användas till det mesta om dem har lust med det just då.

Nu har jag ju amris och pälsen är ju inte det lättaste. Funderar på om nästa blir en engelsk cocker istället. Men vill träffa fler först och min pojkvän vill hellre ha en amris så vi får se. En spaniel blir det nog iaf. EFTER att min pojkvän fått sin irlänska varghund vill säga.

#6 Jag skulle nog vilja protestera lite mot ditt påstående att standardvarianten har / håller på att avla bort deras jaktinstinkt! Vi har en som du kallar det "standardvariant" som jagar och som är följsam sin förare har will to please. Sedan vill jag även påstå att följsamhet och will to please hör cockern till oavsett linje!

Även våra valpar kommer att börja jagas med då de blir äldre och även de är av "standardvarianten".

Då det kommer till jakt så är det mycket upp till den som tränar hur hunden förhåller sej till det! Jag har sett brukslinjer av cocker (och springer) som inte har börjat jaga pga att tränaren inte haft kunskapen att träna den!

Sedan vill jag ännu tillägga att enligt rasstandard så ska inte någon spaniel ligga och peta navelludd hela dagarna! Men jag säger heller inte att en spaniel måste jagas med utan även andra former av aktivering duger! Så vill jag ännu tillägga att jag personligen skulle aldrig sälja en cocker som bara sällskapshund, blir inte cockern aktiverad så börjar den snabbt hitta på andra saker att sysselsätta sej med!

Jag älskar cockern för att den är en underbar all-around hund som går att använda till allt möjligt! Våra har inga problem att ena dagen köra agility för att nästa dag jagas med och en tredje dag apporteras sjöfåglar med, men de kan också ligga och slappa på soffan en eller två dagar om så krävs och det är en annan underbar egenskap hos cockerna!

Så jag skulle absolut inte kalla "standardvarianten" tråkig eller att den har bortavlade egenskaper!

#8  Påstående vet jag väl inte… jag skrev vad jag tycker och det måste jag väl ändå få göra?

Jag tycker (fortfarande) att standardvarianterna har tappat mycket av sina jaktliga egenskaper, då pratar jag om jakt som stötande fågelhund - inte viltspår/eftersök. Inget fel alls med viltspår, har jag själv pysslat med med storpudeln, även gått eftersökskurs.
Men… när jag pratar om jakt beträffande spaniel så menar jag det rasen är avlad för, som stötande fågelhund (eller stöta matnyttigt vilt).

Rätta mig om jag har fel men det verkar som om få uppfödare av standardvarianten håller på med jakt (fältprov eller träning eller praktisk jakt). Sällan jag ser meriter inom det i alla fall.
Självklart kan man köra enbart praktisk jakt eller enbart träna utan att gå prov… men vet inte hur ofta jag sett det nämnas om avelsdjur av standardvarianter.

Jag vet att det finns några uppfödare av standardvarianter som är aktiva inom fältprov/träning. Men.. jag tror inte de är så många, tyvärr.

Jag har sett både standardvarianter och jaktvarianter  fältprov och träning. Jag har kursat ihop med jaktvarianter och standardvarianter. 
Visst…hundar är individer, så även ägarna.. men rent allmänt är det en stor skillnad på hundarnas arbetssätt.  Jaktvarianterna har det mer naturligt i sig. Självklart behöver allt tränas och finslipas men… det verkar ändå som om jaktvarianterna har det mer naturligt. Troligen för att avelsarbetet är mycket inriktat på att bibehålla de jaktliga egenskaperna. 

Men visst, jag har även sett några guldklimpar hos standardvarianterna som verkligen fått rätt guidning i spanielns fältarbete och gör det riktigt bra. Men min erfarenhet är att de är få - tyvärr!

Se resultatlistor från vattenprov, grundprov och fältprov (ja jag använder de gamla benämningarna - sorry). Hur många standardvarianter resp. jaktvarianter finns med i de listorna?

 Det där med navelludd var väl ett tokigt skämt av mig… jag som även är ägare till sällskapsrasen pudel.

//Lena

#9 Visst får du tycka som du vill! Men reagerade på slutet av ditt inlägg i #6 att alla andra spaniels som inte är av jaktlinje bara ligger och pillar navelludd. Inte själva uttrycket utan jämförelsen!

Sedan är jag mycket väl medveten om att viltspår och eftersök inte är samma sak som att jaga med stötande fågelhund.
Vad uppfödare använder sej av för meriter är väl sin sak, men jag vidhåller fortfarande att det är mycket upp till den som tränar hur en cocker utvecklar sej.

Vår Neiti kommer från en linje som håller mest på med utställningar men hon fungerar hur fint som helst i skogen i sitt ursprungssyfte som stötande fågelhund (visst tränar vi även viltspår och eftersök men det hade inte med saken att göra). Vi har tyvärr inte haft möjlighet att ställa upp i varken fältprov eller vattenprov men här i Finland har vi anlagsprov för spaniels som hon genomgick utan några som helst problem och där testas just om rasen fortfarande har sin egenskaper kvar! Varför det inte mera är ett krav i Sverige (här är det krav för att få hunden till UCH) så vet jag inte.

Sedan så kan jag inte svara för hur det ser ut i Sverige men iaf här i Finland är det många uppfödare (kanske nu inte de största uppfödarna) som faktiskt satsar på en all-around cocker och inte bara stirrar sej blint på endera utställningsmeriter eller att hunden är av jaktlinje! Jag anser fortfarande och det strävar jag efter i mitt avelsarbete att cockern ska vara trogen sitt ursprung och eftersom det finns så många som faktiskt fortfarande är det så tycker jag det inte alls finns någon anledning till att klanka ner på "standardvarianten".

Visst är det stor skillnad på hundars arbetssätt men det i sin tur har det alltid varit redan innan cockern "delades"!

Bara för att cocker av standardvariant inte finns med på resultatlistorna betyder väl i sin tur inte att de inte är likvärdiga i jakten? Sedan kommer vi ju till hur det är att slippa med på ett fält- eller vattenprov och vilka som har förtur.

Ser jag på provlistor var det finns såväl "standarvarianten" som jaktlinjen så vill jag påstå att de har varit i stort sett likvärdiga. Men tyvärr är det väldigt svårt att slippa på dessa prov, men jag anser inte att hunden är sämre att jaga, eller ska vi säga stöta upp vilt så även du förstår att då jag talar om jakt så talar jag om stötande av vilt, bara för att den inte har en provmerit!
Det är ju nästan som att säga att människor som inte har gjort IQ.test inte kan vara smarta!

#10 Din tolkning av vad jag har skrivit om det du hakar upp dig på *navelludd* …som jag tycker var det minst intressanta i mitt inlägg.

När jag själv läser det jag skrivit, har jag skrivit ordet *navelludd* i stycket som handlar om hur jag upplever jaktcocker - inget annat.
Hur du sedan tolkar det, kan jag inte göra något åt .

Jag skrev utifrån mina ögon, mina erfarenheter. Jag bor i Sverige så jag kan inte uttala mig om hur det är i andra länder.

Hur fältprov går till i Finland kan jag inte uttala mig om. Jag skrev utifrån svenska fältprov, grundprov, vattenprov, träningar och kurser.  De jag varit med på - som åskådare eller själv tävlande (prövande kanske det heter då det är prov och inte tävling).

I Svergie används lottningssystem ifall det är fler anmälningar än vad jaktmarker kan ta emot.  Så mig veterligen är det ingen *förtur* till prov.  Jag har jaktcocker och har blivit bortlottad på svenska fältprov.

Att det var så känsligt ämne visste jag inte, jag skrev bara vad jag tycker… vilket tydligen inte var populärt då…..

//Lena

Nej, det är klart att du inte kan göra något åt min tolkning lite lite som jag kan göra något åt din åsikt om "de tråkiga standardcockrarna" men vad jag ville få fram så att det säkert är klart för andra är att vad du anser kanske skiljer sej mycket från vad andra anser! Eftersom detta är ett forum som intresserade av rasen läser så vill jag inte gärna att de får en snedvriden syn på det ligger till med rasen.

Jag har aldrig försökt ändra din åsikt, men jag har givit dej svar och motfrågor på det du skrivit!

Även jag har bara skrivit enligt vad jag anser! Jag kan heller inte påverka en hel ras eller andra uppfödare lika lite som jag kan påverka hur andra tänker. Men jag vill att all fakta ska läggas fram så att det inte blir en snedvriden syn!

Javisst, det är för min del ett ganska känsligt ämne för jag vill verkligen förhindra att rasen delas mer än den redan har gjort! Jag vill behålla den lilla underbara hunden som är så villig att ena dagen jaga och andra dagen ge järnet på agilityn! Jag kan inte förstå varför någon ska avla utanför rasstandarden då det inte är nödvändigt! Är det andra egenskaper än cockern kan erbjuda via rasstandarden som man vill ha så är ju frågan är det verkligen en cocker man ska ha! Detta är min personliga åsikt!

#12 "Jag kan inte förstå varför någon ska avla utanför rasstandarden då det inte är nödvändigt! Är det andra egenskaper än cockern kan erbjuda via rasstandarden som man vill ha så är ju frågan är det verkligen en cocker man ska ha! Detta är min personliga åsikt!"

Helt ok, det är din personliga åsikt.
Jag tycker däremot det är rätt hårt att skriva så, det har jag inte gjort i alla fall. Jag dömer ingen, jag dömer inte uppfödare på så sätt, de flesta uppfödare har sina ideal. Vem som har rätt eller fel är jag inte rätt person att uttala mig om.

Här är väl ljust *pudelns kärna*.  Människor tycker inte lika, inte ens engelsmännen tyckte det… att *standardcockern* har allt som krävs för en god jakthund.  Med just de egenskaperna tror jag hela cockerns personlighet följer med.. will to please, att ena dagen köra agility och andra dagen vara med på jakt.
Jag har just en sådan cocker hemma. Min jaktcocker tävlar i agility och prövas i fältprov. Har även prövat praktisk jakt några gånger.

Kan hålla med om att det är trist när raser delas så här. Finns ju fler: springer, golden, labrador, schäfer, BC… kanske finns än fler?

Nåväl jag ska inte prata mer om detta.
Så känsligt är det inte för mig så att jag inte vågar prata om att det faktiskt finns skillnader. Jag vågar erkänna att cockern inte är 100 % perfekt, trots att jag har en cocker.

Jag har även storpudel och .. trots att jag är pudel ägare så vågar jag se och erkänna att pudeln är inte alltid jordens mest perfekta och felfria hund.

Om du studerar cockerns ursprung så ser du vad cockern är framavlad för! ;)
Alltså att jaga morkullor och storleken är därefter samt temperament osv. Så ditt påstående att inte ens engelsmännen tyckte om deras jaktegenskaper stämmer inte riktigt om man studerar deras ursprung lite noggrannare =)

Jag har heller aldrig någonstans sagt att cockern är perfekt, så vänligen lägg inte ord i min mun! =)
Den har fel precis som alla andra raser. Ingen hund eller ras är perfekt! Men bara för att jag t.ex anser att den är för stadig så parar jag inte med en lättare ras bara för att det ska passa mej! Jag vill bara bevara cockern som den är =) För det vore ju verkligen synd om bara jaktcockrarna eller utställningscockrarna som skulle finnas i framtiden! Som uppfödare har jag undertecknat att jag ska sträva efter rasens bästa och avla enligt standarden så det är en självklarhet att jag håller hårt på den! =)

Men jag dömer heller inte de som avlar utanför standarden, jag kan bara inte förstå varför det görs då det inte är nödvändigt!
Du skrev ju själv att uppfödare avlar bort de jaktliga egenskaperna, är det då inte att döma? Men nåväl det har ju inte med saken att göra egentligen, du får ju tycka som du vill.

Visst vi kan lämna detta nu när vi båda har fått uttryckt våra åsikter! Om du inte har något mera att tillägga vill säga? =)

 Du och jag har förmodligen redan *förstört* denna tråd, där TS bad om att få höra vad cocker ägare tycker om rasen (exakt så skrev inte TS.. bara jag som förenklat frågeställningen).

Jag gjorde det, skrev mina erfarenheter, vad jag tycker/tror.

Storbrittannien är ju cockerns hemland, även där som rasen blev *delad*…. av någon anledning….en mer jaktlig linje och en mer utställningslinje.

Följande är taget ur svenska cockerklubbens "Rasspecifika avelsstrategier för Cocker Spaniel. Huvuddokument inkl. sammanfattning. Kap. 6

"Den alltmer dominerande cockern av jakttyp har sin självklara plats som jakthund både hos jägaren och på jaktproven. Anledningen till detta beror på en målinriktad avel, helt inställd på de jaktliga egenskaperna som har sin bakgrund i ett nära hundraårigt avelsarbete i Storbritannien varifrån alla svenska jaktcockrar härrör. De jaktliga egenskaperna och de prestationer som jakttypen visat på jaktprov, håller hög klass. Sedan jakttypen introducerades i Sverige på jaktprov under 80-talet har en allt ökande import skett från Storbritannien och glädjande har härstamningar från mycket framgångsrika cockrar även kommit till Sverige. Det som kan vara en svårighet även för jägaren eller den initierade jaktprovsintressenten är att det inte finns alternativa sätt att pröva/träna/förbereda den unga jakthunden under mer organiserad form inför de riktiga jaktproven.

Cockern av utställningstyp, där avelsarbetet i de allra flesta fall baseras sig på exteriöra preferenser har nu ett klart uttalat problem avseende de jaktliga egenskaperna. Denna typ av cocker, som förvisso kan ha mycket goda jaktliga egenskaper, men prövas sällan på ett regelmässigt sätt.
Av denna anledning finner många jägare och jaktprovsintresserade, att det är alltför hasardartat att skaffa sig den typen av cocker till jaktliga ändamål när alternativet med jakttypen finns. Således har ett stort antal cockrar av utställningstyp fallit utanför den jaktliga verksamheten. Den typen av cocker kommer i princip inte längre på jaktproven. Detta innebär att ägarna inte får feedback för sin träning och uppfödning som härrör till de grundläggande cockeregenskaperna, dvs. som en stötande och apporterande fågelhund.
 Många ägare till cocker av utställningstyp är intresserade av att träna och utveckla de genuina egenskaperna för cockern. Emellertid är inte jaktproven längre ett alternativ för den ickejagande hundägaren. Idag krävs det jaktliga kunskaper hos föraren, marker att träna på, vilt att tillgå etc. vilket inte alla har tillgång till. Grundläggande etiska ställningstaganden finns att ta hänsyn till i denna fråga. Många har därför övergått till att träna agility, lydnad, viltspår och andra bruksgrenar, som kan vara ett gott alternativ men som ändå inte fullt ut kan ersätta prövning av de jaktliga egenskaper som är så grundläggande för cockerns karaktär. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns ett skriande behov av alternativa prövningssätt, särskilt för utställningscockern."

Så även svenska cockerklubben anser att cocker av utställningstyp har problem när det gäller prövning av de jaktliga egenskaper som är så grundläggande för cockerns karaktär.

Som med all träning… finns det intresse så skapas nästan automatiskt möjligheter till träning. Det mesta går - bara man vill.

Nog om detta!

Jag ber TS om ursäkt för att mitt inlägg skapade en sådan enorm debatt, hade jag aldrig trott faktiskt.
 Hoppas det inte avskräcker andra cockerägare från att våga berätta vad de tycker om cocker.

//Lena

Ni kanske kan ta den diskutionen i ett pm istället? :)

Förlåt… glömde nämna att det fram till 2011 fanns något som benämndes grundprov för spaniel. Tror det togs fram runt 2008, var inte officiellt prov utan ett försök… att få fram en provform i  jaktliknande former kunna pröva spanielns jaktliga egenskaper.

From i år (regelrevidering) heter det nybörjarprov A och B (om jag läst på rätt, har inte läst dessa regler så vansinnigt noga än).

//Lena

#17 Det är väl typ det som i Finland kallas anlagsprov! Alltså hunden testar på skogsarbete (hur de stöter upp vilt och hur de arbetar i skogen). Sedan testas deras sociala kunskaper, Spårning och sist vattenapport. Jaa och lydnaden bedöms också.

Detta är ett enligt mej alldeles utmärkt sett att se om det finns några anlag kvar och som tur är så har vi detta test fortfarande som krav i Finland, dock tyvärr inte för avel (men man kan ju fortsätta drömma ) men iaf för att hunden ska få UCH titeln!